Northern light writers Blog

Northern light writers Blog

Över de skogsbeklädda bergen...

Hur skriver jag en bok?Posted by Gabrielle Lauréntzen 16 Jul, 2014 12:09



Jag sov och drömde om fredens land

Jag drömde om idylliska hem, ett lyckligt folk,

Ja, och om kärlek drömde jag



I min dröm fanns gammal som ung,

med blickar fyllda av liv, visdom och drömmar

som om en urgammal stjärnglans bodde i var och en av dem



De sommarfyllda blickarna hade aldrig tigit sin livskraft

utan spred sin stjärnkraft till var och en



Detta folk hade vishetens sagor i sina hjärtan



Små bitar av en gudomlig frukt, som låg i ett skrin av kristall

delades givmilt ut till dem …

som gjort sin gärning i det tysta

som gjort det ingen annan ville göra

… till dem som blivit glömda



Över de skogsbeklädda bergen ner mot sjön vandrar dimslöjorna. De smekande regndropparna förvandlar sjön till en symfoni av cirklar, som med sina små mjuka vågor harmoniskt går in i andra cirklar, och skapar ett levande konstverk i vattnet.

Ett rådjur rör sig försiktigt bland buskaget på andra sidan sjön och betar varsamt.

Denna stund är en högtidsstund. Denna stund firar varenda blomma, djur och grönskande träd. Denna stund firar att vi är sjön med de symfonierande cirklarna som avlöser varandra. Vi är cirklarna. Vi är regnet som skapar underverket. Har sjunkit in i den upplevelsen, låtit den bli en del av mig.

I denna stund anar jag, en smula halvskymt, små naturväsen som tittar fram i den djupt gröna omgivningen, firande skönheten i naturen.

Naturväsendena tycks säga att vi hör samman, att vi under denna stund kan överbrygga klyftorna för evigt.

Bara några meter bakom mig porlar den lilla skogsbäcken mellan klyftorna av den lummiga skogen. En björk med aningen kupade björklöv håller varsamt regndroppar innan de lämnar löven för att förenas med jorden.

I samma stund rådjuret på andra sidan sjön försvinner in i skogen får jag en förnimmelse av att vara iakttagen. När jag sakta vänder mig om bryter denna någon genom illusionen. Väcker en osynlig sträng med mytiska toner. Toner som för många är lite hemlighetsfulla eller ja, kanske till och med overkliga.

Dessa fantasifulla men högst verkliga toner överskuggar, för mig, fysisk verklighet och lägger manifestationer i skugga.

Ungefär en halvmeter på sin höjd. Halvkorpulent till sin uppbyggnad. Ja, det är så jag uppfattar det. Diffust, som i bakgrunden av mina sinnen, på samma sätt som jag förnimmer andevärlden.

Denna myternas uråldriga väsen smälter in i samvaro med mig.

Vill lära mig att upprätta den bro jag hade till naturväsenden som barn. Han vill också vara med och väcka människans medvetenhet över att vi alla är ett. Den mäktiga granen i skogen, det lilla barret på granen, stenarna i bäcken, naturväsendet och vi.

- Denna vackra jord är en skatt som ska vårdas. Vi önskar att ni kan känna hennes skönhet inom er. Träden talar till er. Vi talar till er. Stilla er på er vandring och lyssna.

Jorden talar till er. Genom att komma henne nära vaknar ni upp ur er sömn.

Vad kan ni göra för att bevara jordens skönhet?

Hur kan ni ta hand om henne?

Ni kan värna om Jorden genom livskvalitet. Lär känna henne. Älska henne. Det är först när ni älskar Jorden som ni kan älska er själva.

Av innerlig kärlek vill Jorden dela med sig av visdom, detta för att ni ska kunna vandra tillsammans med henne.

Han fortsatte:

- Se och uppskatta era trädgårdar som heliga platser. Låt era trädgårdar veta hur mycket ni uppskattar dem. När ni kommunicerar med era buskar, träd, gräset, blommorna lär ni er ta in Jordens skönhet i era hjärtan...



... Klangerna ur naturen stiger som skira tempelklockor ur det grönas behagliga meditationssal.

Blåklockors mjuka blå toner värmer skönt. Regnet har tystnat. Bergsvindars viskningar har framträtt. Sjön stillaleende med öppet öga.

Folken som lever här i skogen har bjudit in att delta...



Ur Gryningens Epok

av Gabrielle Laurèntzen





  • Comments(0)//blog.northernlightwriters.com/#post40